Konsten kan beröra och tala om det som det inte finns ord för. Allt det där vardagliga, elementära och självklara såväl som de livsviktiga frågorna och tankarna kan finna form och gestalt i det konstnärliga arbetet. Allt det där udda och egendomliga, det får också plats.
Jag har alltid dragits till konsten: till musiken, teatern och till skrivandet. I konsten har jag funnit skildringar av liv som intresserar mig, som fångar och fängslar utan att lägga tillrätta. Som låter livet få vara så stort och skört och vidunderligt som det kan vara. Som vågar säga ja till det svårfångade och komplexa, till det ofärdiga.
För mig är konsten livsviktig. Den ger mig ett rum att vistas i och att möta det som är obegripligt och svårt. I konsten kan jag undersöka och vara med de livsfrågor som brottas med mig. Jag finner andra människor, andra öden, och jag finner samband som är osynliga i det vardagliga livet men som spelar roll. Jag finner frågor som måste lyftas, synliggöras och som jag måste föra oväsen om. Jag finner kraft och livslust.
Jag driver en teater där jag kan göra mina undersökningar, dyka in i människors liv och berättelser och gestalta dem så att dess innebörder kommunicerar med åskådare. Jag kan påstå saker, att det förhåller sig på ett visst sätt. Jag reser runt och spelar föreställningar och träffar åskådare och publik som ges möjligheten att spegla sig i det vi gör.
I den konstpedagogiska verksamheten får jag möta människor som liksom jag känner att det finns mer att finna, att livet är så mycket större än det vi förmår leva. I konsten kan vi finna andra perspektiv på tillvaron, komma i kontakt med de större krafter som finns omkring oss och som vi kan sätta oss i förbindelse med.
I mitt arbete samarbetar jag också med ensembler och enskilda, med skolor och universitet i olika konstnärliga sammanhang.
