Det börjar med en tanke, en idé eller ett skav. En fråga om varför saker är som de är och fungerar som de gör. En slags visshet om att det finns andra möjligheter, andra perspektiv, andra röster som borde delta i samtalet om livet, världen och om samhällsbygget.

Undersökningen ser ut på olika sätt men alltid ställs frågor och förs samtal på djupet med människor och med material. Ingångar och infallsvinklar får bre ut sig i sin egen rätt utan att tvingas samman. Länge får materialet växa åt olika håll och ta plats, kräva uppmärksamhet.

Konstskapandet är till en början de val som träffas och görs och hur materialet ställs samman. Det är också den förmåga som tränas för att i stunden kunna göra det som behöver göras för att frågan/ ämnet ska kunna uppstå i rummet tillsammans med åskådarna.

I grunden är jag skådespelare med en praktik som möjliggör att jag använder alla mina sinnliga och mentala förmågor för att närma mig den verklighet som jag vill utforska. Jag har ett förflutet som radioreporter och jag regisserat och producerat ett flertal föreställningar. Sedan 1996 är jag medlem i Sveriges Dramatikerförbund.

Mitt favoritperspektiv är den kvinnliga kroppens erfarenheter och mina favoritämnen är utsatta kvinnor och ensamma barn. Dels för att jag är bärare av dessa ofta tabubelagda och nertystade erfarenheter men också för att jag saknar dessa historier i det offentliga rummet. Många av de arbeten jag har gjort har handlat om just den kvinnliga erfarenheten och de människor som när de var barn blivit övergivna av vuxenvärlden.

IMG_2832Ork + Fia at the grave *28

foto ADA sjunger gatans sånger red      IMG_0048

Fotograferna heter Ola Kjelbye, Jonas Franke-Blom och Gustavo Perillo och fotona är hämtade från föreställningarna ”Söt, tyst och duktig” 2014 tillsammans med Göteborgs Symfoniker, ”ADA sjunger gatans sånger” 2006 ”BERTHA – en annan historia om kärlek” 2007 och ”Helena av Sparta” 1996.

IMG_0043