I alla tider har teatern korsat det djuplodande och högstämda med det komiska, groteska och absurda. I det antika dramat brottas gudar och kungahus med satyrer och med folket i körerna. Hos Shakespeare är det kungarnas historier men också narrarnas och en och annan Falstaff som bjuder motvikt. I Commedia Dell Arte är hela perspektivet den marginaliserade människans blick på samhället, dess institutioner och hierarkier.

Jag började som skådespelare inom den dramatiska traditionen men blev snart fångad av den fysiska teatern. Mitt intresse för den kvinnliga kroppens erfarenheter med dess mörkare sidor gjorde mig nyfiken på vägar att finna nya berättelser och undersöka människan och hennes villkor. Jag tror att svåra frågor utan svar och trauma vi drabbas av och som gestaltas med omsorg, humor och allvar skänker insikter och tröst. Denna konst också en väg till djupare förståelse och empati.

Som scenkonstnär har jag utvecklat en praktik där jag använder mina sinnliga, mentala och intellektuella förmågor att närma mig den verklighet jag vill utforska och gestalta. Dessutom har jag en gedigen utbildning inom dramaturgi och psykologi. Den fysiska teatertraditionen erbjuder ett fritt och direkt arbetssätt in i ett skapande där nya perspektiv och röster blir tydliga. Med dessa vidgas deltagandet i samtalet om livet, världen och om samhällsbygget i stort.

Som dramatiker arbetar jag med utgångspunkt i officiella arkiv, med dokument och myndighetsbeslut. Utifrån dem skrivs vår gemensamma historia om oss själva och vår värld. Inte sällan är arkiven grymma. De tar maktens perspektiv och dess agens är stum och hård. Konsten kan gå i dialog med arkiven och söka skörare röster, andra berättelser om livet. I mänskliga kroppar som bär tystade erfarenheter finns andra minnen än de som samlats i historieböcker och på museer. När de förs samman påbörjas en dialog mellan det kända och det okända där det välbekanta blir främmande och det vi inte visste kommer oss nära.
I ADAS teater kan jag och kollegorna dyka in i människors liv och berättelser och gestalta dem för åskådarna. Vi reser runt och spelar föreställningar, träffar åskådare och publik som är med om och speglar sig i det vi gör. Att komma samman och dela mänskliga erfarenheter skänker glädje, tröst och ger nya perspektiv.

För mig är konsten livsviktig. Den ger rum att möta det som är obegripligt och svårt. I konsten finns andra människor, andra öden, där finns samband som är osynliga i det vardagliga livet men som spelar roll. Jag finner frågor som måste lyftas, synliggöras. Jag finner kraft och livslust.

I ADAS teater kan jag och kollegorna dyka in i människors liv och berättelser och gestalta dem så att dess innebörder kommunicerar med åskådare. Med teatern reser vi runt och spelar föreställningar, träffar åskådare och publik som ges möjligheten att vara med om och spegla sig i det vi gör. I den konstpedagogiska verksamheten möter jag människor som känner att det finns mer att finna, att livet är så mycket större än det vi förmår leva inom vardagens ramar. I konsten kan vi komma i kontakt med de större krafter som finns omkring oss och som vi kan sätta oss i förbindelse med.

Foton från föreställningarna ADA sjunger gatans sånger, Bouffon, larssons blandning, Your Body Isn´t Just You, Vi som bär världen, Bertha, Aldrig Glömd, Jag är ett Barnhemsbarn och Mama Zoya, Belarus. Fotografer: Ola Kjelbye, Thomas Magnusson, Andreas Luukinen samt Gustavo Perillo Nogueira.